Om man tar en flaska med läsk och skakar den intensivt, fontänsprutar vätskan sedan när man öppnar korken.
Det hela är över på en sekund.
Ungefär som den stundande kräksjukan.
Det snöar nu igen.
Sen blir det kallt och jag blir fan snart galen.
När det gröna gräset skymtar kommer jag bli en skakad läskedryck.
Jag kommer vilja göra allting på en gång samtidigt.
Jag har den senaste tiden lyckats med det, att se hur jag varit, se mina mönster.
Insett att jag varenda jävla januari-febrauri gått omkring lite smådeprimerad. Blivit överlycklig varenda mars när snön spricker upp och blottar varm asfalt som man vill hälsa på som man hälsar på en gammal vän.
Det är den jag är.
Men nu kan jag inte borra ner min skalle djupare. Jag kan inte knipa ihop ögonen mer nu.
Detta måste få ett slut.
Jag hatar det här vädret.
På torsdag ska bandet repa.
Vi ska bland annat repa in låten Kärlek.
Min största önskan just nu är att när jag sjunger den så slår vädret hastigt om,  kvicksilvret lägger sig på sju plus och snödroppen kommer och det börjar lukta jord och bränt gräs överallt.
Men det är ju bara en dröm.
Förmodligen kommer jag få skotta efteråt.