Detta är en märkligt historia.
För sex år sedan hade jag en dröm. Jag gick på en strand i en konstig hatt och där vid några nät stod en person och sålde båtar. Vi skakade hand och sen gick jag vidare. Jag vaknade ur den där drömmen och tänkte: Va?
Personen i drömmen hade gått i samma skola som mig på gymnasiet, vi hade varit på några fester tillsammans men inget mer. Jag minns att Jugga lyssnade på Theatre of Hate vid den här perioden och att han och jag utan någon större framgång försökte promota låtar som Do you believe in the Westworld och Legion.
Jag har något svagt minne om att personen står i en skolkorridor med våra hörlurar hon lånat och ser på oss som om vi vore miffon medan vi försöker övertyga henne om Kirk Brandons storhet.
Att hon nu dök upp i en dröm var sannerligen märkligt.

Men jag skrev ner den där drömmen. Det blev en låt.
Eller en text till en låt. (Andra drömlåtar jag har gjort är Evig Stad på skivan SIams Port)
Sen glömde jag bort alltsammans.

För tre veckor sedan gick jag igenom en gammal hårddisk och hittade den där texten.
Jag tänkte “tja….inte så illa, kan funka” och jag började fippla med loopar och grejer för att se vart det kommer att ta vägen.
I texten finns raden: ” det sista jag hörde av dig var att någon sett dig i San Sebastian..”
Mest för att San Sebastian är ett bra ord att rimma på( strand, hand, land, ibland, man, etc) .
Inget annat.
Nåväl, idag finns personen i min morgontidning.
Lever i Barcelona och har tillbringat mången dag i….ja….just det….San Sebastian.
Det är en enorm slump eller en slags tidsrörelse man som människa är oförmögen att greppa.
Kul är det hur som helst.
Bono sa en gång:

Nya vänner är välkomna men gamla vänner är alltid bäst.

Det kanske inte är helt sant, men gamla vänner är alltid gamla vänner och alltid….
Vänner.
Nu får jag se till och bli färdig med den där låten.