En kollega inom musicerandet åker nu på turné.
Till Norge.
Hela mars.
Drygt tjugo datum.
Grymt roligt.
Medelåldern i orkestern han åker med är 30+ och några excesser är det inte tal om. Men en rolig resa blir det säkert.
2003 gjorde jag som turneledare 53 datum på tre månader i 52 städer.
Med en då rätt onykter poet reste vi land och rike runt.
På slutet var mycket raserat men många minnen lever kvar än idag.

Svampforskerskan i hylte med löpmeter av böcker som stötte på poeten med repliken: ” Vill du komma hem och se  mina böcker?”
Och poeten som i skräck flydde in på en pizzeria, beställde öl och sa en röst fylld av panik att: “kommer hon in genom dörren slår jag henne i ansiktet, Mats, vi måste härifrån!”.
Eller andra spelningen i Sundsvall i en aula för 2500 personer med ett mycket blygsamt förköp på 15. Eller spelningen i Staffanstorp i en kall aula och jag beslöt mig för att gå på toa mitt under showen och glömde helt av föreställningen, tills poeten smått skrek ut replikerna som tecken på ljus-byte.
Gick väl sådär.

Sen blev poeten nykter och vi fortsatte åka. Idag har vi gjort fler datum med mig som förband än med mig som turnéledare och med en nykter huvudak.t Vi (eller Marcus snarare) har lämnat en del typ av scener bakom sig och gått på nya. Höstens spelningar i Malmö, Stockholm och Göteborg är svårslagna.
Jag spelar med band nu. Det är urkul.
Jag hoppas jag kan få spelningar på en del scener jag redan stått på, jag har faktiskt engagerat ett PR geni för det.

På lördag är det dock dags igen för den dynamiska duon.
Att sätta sig i bilen, lyssna på ljudbok och köra till en stad.
Packa upp sina grejer. Äta lite.
Sen till ljudet av artiga applåder gå på scen och under 20 min försöka välta folk av stolen såpass mycket att de laddar ner min platta.
Jag lovar, det finns stunder då det är det bästa som finns.

kl. 19 Skandiateatern, Norrköping