Jag undrar ibland varför jag har den här bloggen. Den startade som ett sätt för mig att komma igenom min skilsmässa, men jag upptäckte snart att jag inte kunde vara hur ärlig som helst om jag skulle ta hänsyn till andra involverade i brytningen. För det var utgångspunkten, att vara helt ärlig. Men någonstans insåg jag som sagt att om jag ville ha kvar relationer så gick inte det. Så bloggen utvecklades mer till en slags steg-för-steg dagbok till en början.
Och skrivandet gillade jag.
Fast ju mer jag fick att göra, desto mindre hann jag skriva. På samma sätt som att ju bättre jag började må, desto mindre skrev jag.
Det har gått snart tre år. Man blir nog aldrig hel, men ingenting jag gjort drabbar mitt rykte och namn så som det drabbar andra, men det är inte mitt problem.

Så varför har jag kvar bloggen?
Mina musiknyheter får jag ut ändå via andra medier och när jag skaffade Iphone för ett halvår sedan fanns hela världen bokstavligt talat i min hand, så varför en gammalmodig blogg?
Svaret är för de här stunderna.

Barnen sover däruppe. Jag har en brasa cooking i vardagsrummet, kaffet är på väg. Utanför håller magnolian på att slå ut och gräset har en färsk grön färg unikt för årstiden. Gråa moln rullar in över berget ifrån haven och katterna äter fyra tuggor innan de ger sig ut igen. Det är tyst. Det är stilla.
Det är den där morgonen man vaknar och känner en slags frid över att få finnas och man går upp känner att dagen inte har några gränser eller stängsel, allt är som en öppen bok.
De stunder då man hinner känna efter.
Tidigare kunde jag prata med med exfru om de där stunderna ( hon brukade på sitt väldigt jordnära sätt bara titta på mig och säga “men så bra då” vilket kan låta bryskt men som var ..eh…norrländskt?) men numera får jag ut mer av att sitta ner och skriva ner dem. Och det går inte att beskriva de här stunderna. Jag kan bara skriva om allting som skapar de här stunderna. Om träden som står tysta. Katterna som går upp och trampar till sig en plats på döttrarnas täcken under kraftig spinning innan de rullar ihop sig och somnar.
Det händer nu.
Det är en sådan stund nu.

ps. Musikledes: klockan 16 fredag 21spelar jag på Världskulturmuséet i GBG, 28 spelar jag med hela bandet på Mittandrahem och sen ska jag turnera med min barndomsidol.

Mer om det senare.