Jag vaknar med ett ryck.
Utanför skiner en solstråle på en grön buske och om det är att ljuset därifrån på något sätt reflekteras in i stugan jag sover i som gör att jag vaknar, jag vet inte. Men jag vaknar och känner mig för första gången under hela veckan pigg. Så nu har jag klätt om och ska ge mig ut på en cykeltur, ner till färjan tänkte jag, kanske bort till Allsbäck och sedan hem igen. Sen bad och frukost.

Barnen är uppe med sin mor i Norrbotten under två veckor. De har haft ett grymt sommarlov, varit i afrika, europa, popkollo, här i Lysekil och nu två veckor i norr. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att följa med, men jag jobbar. Boken jag skrivit tillsammans med Malena Johansson släpps sista helgen i Augusti, det är en hisnande känsla att veta att man gjort någonting som även efter ens död faktiskt kommer finnas kvar. Jag, Markus och Wayne Hussey ger oss ut på en turné i slutet av Oktober, vilket innebär att jag efter det att jobbet på SVT är klart kommer för första gången på flera år kunna vara ledig…i en vecka. Jag funderar på att åka till Korsika, själv och bara gå på berg eller stränder.

Det känns som jag haft en knapp nedtryckt i huvudet. En knapp med texten ”kör”!” på. Man gör en skiva, en bok, spelar, skriver reportage, startar projekt samtidigt som man är tvåbarnsfar med ett hus som behöver fixas med så det gör man med. Man gör allt det där under mindre än ett år. Man borrar ner huvudet och kör. Saker och ting händer med en. Den energi man har, går helt oavkortat till att gå i mål. Under det här året har jag knappt skrivit en låt, knappt fått en god idé. Istället har jag fokuserat på få klart de idéer jag haft.
Tills nu.
Igår kom jag på ett tv-program, jag har bestämt mig för att göra en engelsk platta, jag har skrivit 40-talet sidor på någonting som skulle kunna kallas för en bokbörjan. Jag har under det här året levt under den ekonomiska ytan och jag har i stunder seglat högt över den. Jag har struntat i det och kört på och på något jävla sätt alltid landat på fötterna.
Och likt en sådan där ciggarett-tändare som finns i bilar, så har den där knappen i huvudet ploppat ur från sitt nedtryckta läge. Det är ett slags kreativt flöde som öppnats. Kanske har jag alltid haft det. Kanske är det snarare självförtroendet eller självkänslan jag saknat, jag vet inte. Jag vet bara att jag denna morgon har vaknat med en melodi i skallen och att jag faktiskt känner mig lycklig.
En bra dag.